I morse satt jag och läste igenom lite gamla noveller som jag skrivit. Jag blev väldigt förvånad då de flesta faktiskt var väldigt bra.
Just nu har det blivit lite dåligt med att skriva. Vet inte varför men så är det i alla fall. Men tänkte låta er ta del av en jag skrivit som jag känner mig väldigt stolt över. Den är rätt lång men hoppas ni orkar ta er igenom den ändå!

”Vi kan inte hålla på så här längre” Jag sitter på sängkanten och drar på mig mina trosor och försöker leta reda på min bh.
”Va? Vad är det nu? Klar vi kan” Hans röst låter först osäker men övergår sedan till hans vanliga egotrippande självsäkerhet. Jag suckar.
”Okej, jag omformulerar mig. JAG kan inte hålla på så här längre”
”Vad är det som är fel egentligen? VI träffas, har det trevligt tillsammans, vi skiljs åt och Linda behöver inte få reda på någonting.” Rasmus ligger i sängen helt naken med händerna bakom huvudet och ser riktigt självgod ut. Visst, han är attraktiv och visst han är helt gudomlig i sängen men allvarligt. Hur hade jag tänkt egentligen hur det här skulle funka? Det är inte det att jag fått känslor för honom, absolut inte! Han är inte riktigt min typ. Det är bara det att jag inte klarar av att hålla på och smyga runt han flickvän. Det är inte rätt!

”Det är just det” svarar jag. ”Jag kan inte hålla på och ställa upp på det här längre.”
”Vadå ställa upp?” Hans svar kommer snabbt, det märks att det inte är första gången han har den här konversationen.
Han kryper upp på knä bakom mig och ger mig en lång och sensuell kyss i naken. Han vet exakt alla mina svaga punkter och jag känner hur jag börjar tappa kontrollen. Hans kyssar blir allt mer ivriga och jag gör allt i min makt för att inte tappa kontrollen av mig själv. Jag måste stå på mig, jag måste stå på mig, jag måste sätta på honom.
”Din skitstövel” Det är allt jag kan få fram innan jag vänder mig om och trycker hans läppar mot mina. Han skrattar åt mitt försök att stå emot honom som inte funkade.
Jag lägger honom på rygg och fortsätter kyssa honom, ivrigt och passionerat. Jag känner hans händer om mina skinkor och han börjar sedan sakta dra ner mina trosor och hans fingrar börjar leta sig mot min öppning. Jag måste bli bättre på självkontrollen är det sista jag kan tänka innan jag totalt förlorar mig till hans smekningar och kyssar.

När jag kommer hem senare den dagen ser jag ett par skor jag känner igen i hallen. Jag suckar för mig själv och tänker att jag var SÅ nära att slippa hans hyttande finger och alla kommentarer om att jag är värd bättre än det här. Vi har varit kompisar sedan dagis men ibland kan han faktiskt gå mig på nerverna.
”Åh, det måste vara hon. Nu slipper du mitt tråkiga pladder, haha!” Mamma som alltid försöker vara rolig inför mina kompisar. Suck, hon förstår aldrig att det är ingen som gillar hennes skämt.
”Haha, slipper? Det har varit jätte trevligt att prata med dig” Lukas som alltid lyckas smöra sig in hos folk.
”hallå!” ropar jag in för att avbryta deras samtal.
”Hej gumman! Var det bra på stan?” Mammas röst kommer allt närmre hallen och jag drar en snabb slutsats att jag inte skulle komma undan med lögnerna den här gången heller.

Först kommer mamma in med ett stort leende på läpparna, strax efter kommer Lukas med en inte lika glad min på läpparna.
”Ja då, hittade inte något bra dock” svara jag ”Hej Lukas”
”Hejsan” hans röst låter trevlig men endast jag kan höra han misstänksamhet bakom det.
”Vad bra gumman, vill du ha lite mat nu eller?”
”Nej tack, jag åt en hamburgare på stan” Det är i alla fall inte en hel lögn. Jag och Rasmus gjorde varsin hamburgare hos honom efter det trevliga vi hade i hans säng ett par gånger.

”Ska vi gå in på ditt rum en stund?” Lukas fråga får mig tillbaka till verkligheten när jag nästan tappat bort mig i minnena som endast är några timmar gamla. Jag möter Lukas blick och ser hur hans ögon smalnar när han förstod vad det var jag tänkte på.
”Visst, det kan vi göra” säger jag. Helst av allt vill jag inte besanna hans misstankar men jag vill ännu mindre stå ut med min mammas pladder så jag tar min väska och går mot mitt rum. Lukas ansluter sig snabbt vid min sida.
”Du ligger riktigt risigt ute nu” viskar han i mitt öra och jag kan höra sanningen i hans hotfulla ord.

Väl inne på mitt rum, och jag stängt dörren, då kommer hans utskällning som jag väntat på ända sen jag såg hans skor i hallen.
”Jag trodde du skulle avsluta det här idag! Du lovade mig! Du vet vad jag tycker men jag ska försöka göra det klart för dig en gång för alla. Du är värd så mycket bättre en ett jäkla svin som behandlar dig som ett jäkla sexobjekt!” Jag låter honom hålla sitt tal klart, jag orkar inte avbryta honom. ”Tänk dig in i situationen, tänkt dig att du var Linda. Hur skulle du känna dig om du fick reda på att din pojkvän vad otrogen mot dig?”
Med de orden känner jag hur klumpen av skuldkänslor i magen dras åt. Okej, han hade en poäng där och jag vet att det jag gör är så otroligt lågt och jag vet inte riktigt hur jag hamnade där. Jag suckar och blundar. Han fortsätter inte så jag antar att han väntar på ett svar.

”Jag vet” det är allt jag kan få fram. Jag suckar igen. ”Det var hans fel” får jag fram tillslut.
”Åhå! Ja det var något nytt, hur sjutton kan det vara hans fel? Kan du förklara det för mig?”
”Jag försökte…men han är ju så…och jag kunde inte..” Klumpen i magen blir allt större och större.
”Jasså, så du pratade med honom?” Jag hör i hans röst att han inte är lika förbannad längre. Det är det som är så bra med Lukas. Han kan aldrig vara arg på mig särskilt länge.
”Jaa, alltså. Jag sa till honom att jag inte kan göra det här längre. Men han typ…överrumpla mig eller vad man ska säga” Jag ser på han ansiktsuttryck att det var inte bra sagt.
”Men va faan! Är du så jäkla kåt att du låter honom hålla på så här! Jag kan inte låta dig fortsätta, du måste sluta med det här! Du förstår inte vad du gör!”

På det sista ordet hörde jag hur hans röst bröt sig lite och han kan inte se mig i ögonen längre. Det här är något jag total missat. Vad kan det vara som stör honom så mycket med det här egentligen.
”Vad är det?” frågar jag med en lugn ton.
Han tittar bort och sätter sig lugnt ner på min säng. Jag ser att hans underläpp börjar darra och jag känner paniken gripa tag i mig.
”Men vad är det? Berätta för mig!” Jag sätter mig bredvid honom och lägger min arm honom men fortfarande ingen reaktion. Han sitter bara och tittar ner på sina händer som han har i knät och nu ser jag även en tår som sakta rinner ner för hans kind. Paniken griper hårdare om mig, känner mig även chockad, jag har aldrig sett honom gråta!
”Men lilla du, du måste berätta för mig! Vad är det som hänt?” Man kan höra paniken i min röst och till min lättnad drar han ett djup andetag och säger:
”Jag har nog något jag måste berätta för dig. Det kan värka skumt och kanske en aning chockerande. Det är nämligen så att det du håller på med sårar även mig.”
Jag tittar frågande på honom.
”Hur menar du? Hur kan du ta åt dig?”
”Jo, alltså. Du måste förstå att det här är rätt jobbigt för mig att berätta det här.” Då tittar han upp i mina ögon och då förstod jag. Jag kunde se det i hans ögon. En sorts fascinerande beundran som om jag vore den absolut vackraste varelsen i världen. Såklart! Att jag inte fattat det innan. Det är därför han vart så himla anti mot det jag håller på med. Inte bara det att jag sårat Linda utan också Lukas. Han har känslor för mig!

”Aha” är allt jag kan få fram. Jag tittar chockat bort och försöker samla mina tankar. Hur kan det här ha hänt egentligen? Jag menar, vi har ju alltid varit bästa vänner. Lukas avbryter mina tankar genom att lägga sin hand om min haka och vida mitt ansikte mot honom.
”Fia, jag älskar dig” säger han och man hör på hans ord hur sant det är. Vid det ögonblicket känner jag som om ett lås inom mig klickar upp och hur allting plötsligt faller på plast. Jag har ju exakt samma känslor för honom också. Hur kan jag ha varit så dum? Det är klart jag är kär i Lukas, vi har alltid varit tajta och jag har alltid beundrat honom för hans mogna sett att se på förhållande. Jag har nog bara varit för blind för att se det.

Lukas tittar fortfarande in i mina ögon och jag ser hur han sakta böjer sig mot mig. Just då vet jag att jag antingen kan sumpa den här chansen eller så kan jag ta den. Precis i det ögonblicket ler Jag mot honom och slänger mina armar runt hans hals och kysser honom. Samtidigt sprids en värme genom min kropp och tänder en eld inom mig. Lukas skrattar till och lägger sina armar om mig också och tittar in i mina ögon plötsligt väldigt allvarligt.
”Hur blir det med Rasmus då?” Jag ler mot honom.
”Han betyder inte ett skvatt för mig längre” Och jag hörde sanningen i mina egna ord och jag visste att så länge jag hade Lukas skulle ingen kunna tända samma eld inom mig som jag känner just nu.

Jag känner mig lite busig! Jag håller på med ett litet projekt på sidan av den här bloggen. Ja, jag kan väl erkänna att det är en till blogg. Men jag lovar, jag ska inte sluta blogga här. Bara ha lite annat att blogga, hihi! När jag är klar får ni se, jag lovar!

Äntligen klar med Trines design. Eller ja, den är nog inte helt klar. Kommer nog komma på en hel del som kan fixas till. Men för tillfället är den klar i alla fall! Gå in och kika och säg vad ni tycker!

Japp, Sara blev en fjäril. Och jag fick en blomma. Sen när Sara fick syn på min blomma ville hon också ha en. Såklart.

Sara: Du är min bästa vän Bella.

Jag: Du är min bästa vän också Sara.

Sara: Jaa, för du målar mig då är du min bästa vän.

Jag: Haha, gullunge.

Fick ingen bild på Lisa dock, hon hann smita hem. Men jag har redan lovat Sara att hon ska bli en fjäril imorn så det kommer alldeles säkert upp mer bilder då.

“I’m really nervous. Is she coming? She said she would. What is the time? 10.25, its okay, five minutes left. God, I hope she likes it!”

2 days earlier

-         Now it’s only two days left to our anniversary. I’ve planned the whole thing! First she will meat me…

-         Please! I don’t want to hear! You’ve nagged about that in a week now, it’s enough!

Steve and his friend Ben are sitting in the school’s dinning hall and are having a conversation about Steve and his girlfriend Lisa.

-         What? I haven’t talked about it that much, have I?

-         Yes you have, can we talk about something else now please?

-         Sure, what do you want to talk about?

-         I don’t know. Boy stuff like sports or cars or something.

And the conversation went on.

Lisa and Steve are having there one year anniversary in two days and Steve is very excited. He has planned to have dinner with her, but in the forest. And on the menu: pizza!

Lisa is very excited to. She knows that Steve has planned something but she don’t know what.

The main day is coming up and Steve is know taking a walk in the forest where he and Lisa will spend there one-year-night together. He thinks that he can have a blanket were they can sit, that little table he has at home would be perfect to pace the pizza on, in this tree he can hang a lantern, and some more small lanterns at the way here. It will be perfect!

“Now I just need to get home, fetch the stuff, get dressed and get back here.” He thought for himself.

About an hour later he was back, all dressed up and had placed the lanterns all the way to the place where they are going to eat. He had said to Lisa that she was supposed to get well dressed and meet him at the end of the forest at 10.30 to night.

He looks at his watch, 9.56. He doesn’t have much time left. He places the blanket on the ground and hangs up the rest of the lanterns. To be honest, he was very nervous.

He had 34 minutes until she was there, waiting for him, and he hadn’t fetched the pizza yet. He runs down trough the forest again. The pizza guy, Pedro said he would be waiting outside the shop when he was done with the pizza. Steve is getting closer and sees Pedro

-         You’re late you charming boy! Better hurry! Pedro yells at Steve.

-         I know, and it’s starting to get dark and I haven’t lightened the candles yet! He yells back. He takes the pizza and runs back to the forest.

-         Thank you again Pedro!

Pedro laughs’.

-         Anytime my friend!

At the way back Steve lightens all the candles. He places the box with the pizza on the little table. He looks at his watch, 10.15.

Now it is just the last candles left, then he is done! He separate the blanket from a few leaves that had fallen on it. Now he runs back to the place where he would meat Lisa.

At 10.21 he arrives there and has a little time to catch his breath.

“I’m really nervous. Is she coming? She said she would. What is the time? 10.25, its okay, five minutes left. God, I hope she likes it!”

His thoughts are running through his mind and he can’t stand still. Then out of the darkness, he sees a girl how walk towards him. She has a purple dress and black tights on her. The dress is without shoulder straps and her beautiful décolletage and neck shines in the moon light.

He smiles wide and walks towards her.

-         You’re beautiful like a dream. He says and she smiles back at him.

-         You must be the most thoughtful person in the whole world. She answers and they kiss.

Steve feels a total happiness when he put his arms around her. She is the one for him, he knows it!

-         I was a little afraid that you wouldn’t come. He says quietly.

-         Are you kidding? Now way I would! She answers.

-         Come. Steve says and takes Lisa’s hand and starts to walk in to the forest.

They walk in silence. Lisa looks at all the candles with her mouth open and catches her breath. When they arrive to the blanket and the little table with the pizza she finally says something.

-         Have you done all this?

-         Yes I have, just for you and me, baby.

He pulls her close to him and gives her another kiss. She puts her arms around his neck and kisses him back.

- You are adorable. She whispers and Steve 

- I’m nothing but a mortal guy who has totally falling in love with you.

- Poor you, she says and they laugh.

They sit down and eat there pizza. Suddenly they hear a sound next to them. Up in the tree they see a little squirrel family who is looking down at Steve and Lisa.

-         It seems that we have got some neighbours, Steve says and they both laugh.

They sit there very long and enjoy the pizza and the feeling of each others present.


Bry er inte om dom understryckna orden. Det var bara ord som vi var tvugna att ha med.

Som ni ser kunde jag inte riktigt hålla mig borta från att pilla lite. Börjar känna mig lite nöjdare nu faktiskt. Imorn ska jag ta och göra mig en header!!

Nu blir det sovdags!

Dagens +: Att det börjar bli ltie bättre med bloggdesignen

Dagens -: Den kalla vinden ute

Man snurrar bort sig själv bland alla koder och komdinationer. Och hur jag än gör så blir det ändå inte som jag vill. Så jag tar en paus just nu. Bloggen får se ut som den gör just nu och så tror jag att jag börjar om helt. Helt från början. Kanske ska ta och göra mig en header också? Måste fundera lite till så får ni nöja er med hur den ser ut just nu. Kanske inte världens snyggaste men jaa...

Snacka om att jag är stolt över mig själv nu! Om ni kollar här till höger så har jag lagt in en räknare om hur lång tid det är kvar tills jag fyller 18, HELT SJÄLV! jaa, med lite hjälp från DesignaDinBlogg såklart då men ändå! Hihi, glad jag blir, hahah!

Hanna är på väg hem efter en lång kväll ute med tjejerna. Det har varit en riktigt vild kväll och hon har till och med hunnit med en hel del flirtande. Nu är hon trött och längtar efter att få komma hem, göra sig en kopp te, varva ner lite och sedan gå och lägga sig. Hon ler av bara tanken av det varma teet som värmer hennes nu rätt frusna kropp. Hon tänker att hon kanske skulle tagit ett par byxor att dra på sig under promenaden hem. Det är inte särskilt skönt att gå i tunna strumpbyxor i mitten av oktober. Jaja, gjort är gjort, hon får helt enkelt skynda sig hem.

När hon går igenom den mörka stadsparken, som endast är upplyst av några parklampor, ser hon någon som sitter på en bänk ungefär en hundra meter framför henne. Hanna saktar ner lite och tittar sig om efter en annan väg att gå. Men hon hittar ingen, och hon fryser riktigt rejält nu och har ingen lust att gå tillbaka och gå runt parken istället. Så hon fortsätter gå och ökar farten lite.

När hon kommer närmare ser hon att det är en man som sitter på bänken med luvan över huvudet. När Hanna går förbi bänken går hon så långt bort från den som möjligt och går ännu fortare. Hon tittar rakt fram och försöker se så självsäker ut som möjligt, även fast hon känner hur rädslan börjar gräva sig in i magen på henne.

Hon har ju hört och läst om ensamma tjejer som gått genom parker och blivit misshandlade och våldtagna och gud vet vad. Men nu är hon förbi honom så hon pustar ut en aning och känner sig lite bättre till mods. Hon börjar vissla lite för sig själv och tänker på kvällen som varit.

Plötsligt hör hon att det är någon som går bakom henne. Hon slutar vissla för att höra bättre och hon konstaterar att det definitivt går någon bakom henne. Hon vänder på huvudet, utan att sluta gå, och tittar efter personen som hon hörde alldeles nyss bakom henne. Men till hennes förvåning är det ingen där. Hon fortsätter gå och ökar farten lite igen och svär åt sig själv för att valt att gå igenom den här dumma parken.

Nu hör hon fotsteg igen och stannar tvärt och tittar bakom sig men det varken syns eller hörs någonting längre. Hon känner hur rädslan griper tag i henne igen och börjar små springa genom parken och tittar bakåt med jämna mellanrum. Hon förbannar sig igen och frågar sig själv varför hon var tvungen att ta sådana höga klackar. De är ändå hur obekväma som helst och man får bara ont i fötterna av dem.

Med blicken bakåt ser hon inte vart hon springer riktigt och helt plötsligt springer hon in i någon. Hon skriker till av rädsla och rent reflexmässigt slår hon till personen som hon sprungit in i.

”Aj, vad sjutton!” säger personen som hon nu kan höra är en man. Samma man som suttit på bänken längre bort. Hon backar ifrån honom och höjer sin handväska som för att slå till mannen med den.

”Vad är det du vill? Varför följer du efter mig?” Hon kan höra rädslan i sin egen röst bereder sig för att springa. Hon tänker att det kan bli svårt i de här skorna men hon har ingen annan utväg.

”Lugna dig, jag bara såg dig gå förbi förut och jag blev orolig. Tjejer ska inte gå själv om nätterna” Han höjer sina händer för sitt huvud, säkert rädd att få Hannas väska i huvudet. Mannen har tagit ner sin luva nu och hon kan se att han ser ut som en helt vanlig man. Men hon låter sig varken lugnas av hans ord eller hans utseende.

”Men hur kunde du försvinna när jag tittade bakom mig för då? Och hur kom du framför mig helt plötsligt?” nästan skriker jag ut. Rädslan börjar övergå till ilska nu och hon känner hur det börjar koka inom henne.

”Tja jag…alltså…det är svårt att förklara…” han blev helt plötsligt generad och Hannas ilska övergår nu till misstänksamhet. Hon lugnar ner sig lite och sänker handväskan och tittar misstänksamt mot honom.

”Jasså, men varför skulle du bry dig om jag skulle råka illa ut?” frågar hon. Mannen märker att hon sänkt sitt så kallade vapen och han sänker även sina händer och tar ett steg närmare. Hon märker genast det och tar ännu ett steg bakåt.

”Jo, jag är parkvakt här och jag brukar alltid se till så att tjejer, och killar också så klart, klarar sig oskadda. Man vet aldrig vem som kan härja runt här om nätterna.” svarar mannen. Han sträcker sen fram sin hand för att presentera sig.

”Bo heter jag föresten, men du kan kalla mig Bosse” säger han och ler vänligt mot Hanna.

Hanna rätar lite på sig och börjar känna sig lite lugnare, men misstänksamheten försvinner inte riktigt helt. Hon tar hans hand för att skaka den.

”Hanna” säger hon kort.

”Förlåt att jag skrämde upp dig, det var absolut inte min mening. Låt mig följa dig genom parken som gentjänst” säger han med en vänlig ton i rösten.

”Jag antar det” svarar Hanna och börjar gå igen, men håller sig lite på avstånd från den här Bosse. Hon känner fortfarande en obehaglig klump i magen men hon vet inte riktigt varför. Han verkar trevlig och han har ju förklarat sig som parkvakt. Men hur kunde han komma framför henne sådär? Och varför försvann han alltid när hon tittade bakåt? Hennes tankar fortsätter sådär medans Bosse och Hanna går genom parken. Hon säger inte så mycket men Bosse pratar på om allt konstigt folk han stött på i parken och sakta börjar hon slappna av och deltar mer och mer i samtalet. Hon slutar oroa sig och avståndet mellan de krymper allt mer under promenaden. Vid parken slut säger Bosse att han lika gärna kan följa Hanna hem eftersom hans skift slutat och de fortsätter sin promenad.

När de kommer fram till Hannas port stannar de upp.

”Jaa, det är här jag bor” säger hon och pekar upp mot porten.

”Okej, men du får ha en trevlig kväll” säger Bosse. Han tittar på sin armbandsur och skrattar lite. ”Eller snarare morgon, klockan har hunnit bli fyra på morgonen” säger han sen. Hanna skrattar förvånat och säger;

”Jaha, oj då. Tiden går visst fort när man har roligt” Hon ler mot honom och tittar in i hans ögon. Han ler tillbaka.

”Det gör den verkligen” säger han och har kvar hans blick i hennes.

”Jaa, jag ska väl ta mig upp då.” Hon tvekar lite. Ska hon våga ta hans nummer? Bosse, parkvakten som följt henne hem och pratat oavbrutet med henne och verkat jätte intresserad av allt hon hade haft att säga.

”joo, jag tänkte om jag kanske skulle få ditt nummer” fortsätter hon generat och tittar ner på sina fötter. När hon inte får ett svar tittar hon upp mot honom och möter hans blick. Hon blir förvånad för hon ser inte glädje i de, utan mer ledsamt. Nästan som om han blivit deprimerad av att jag frågat honom.

”Jaa alltså, du verkar vara en jätte trevlig tjej…men det går liksom inte för mig. Det går inte att förklara riktigt” säger han tillslut och tittar ledsamt ner i marken.

Hanna känner hur besvikelsen sköljer över henne och hon tittar också ner i marken.

”Jaha, okej, ja men det är okej. Jaa, men jag ska väl ta och gå upp då” hon pratar på för att han inte ska se hur besviken hon blev. Sedan tittar hon upp mot honom och ler.

”Tack för att du följde med mig hem i alla fall” säger jag sen och tar ett steg fram och pussa honom lätt på kinden och går sedan in i trapphuset.

När hon kommer upp i lägenheten tar hon av sig ytterkläderna och går mot fönstret för att titta efter honom när han går iväg. Till hennes förvåning står han mitt ute i gatan och tittar upp mot henne. Konstigt, sa hon verkligen vilken lägenhet som var hennes? Hur kunde han veta det? Hon ler i alla fall mot honom och vinkar lite. Hon kan se att han ler tillbaka och hur hans sedan vänder sig om och går bort på gatan. Hon följer honom med blicken och plötsligt börjar han sakta tyna bort. Hans karaktär liksom försvinner sakta och precis innan han försvunnit helt vänder han blicken mot Hanna och ler. Sen är han borta. Hon står som chockad och stirrar ut ur sitt fönster och frågar sig själv om det där verkligen hände. Hade hon just blivit följd hem av ett spöke? Ja, det verkade som det.

Att tvätta har nog aldrig varit min starkaste sida. Ändå står jag här och plockar in smutsiga kläder i tvätt maskinen. Varför jag gör det är en riktigt bra fråga.

Allting började väl för en månad sen ungefär. Jag satt inne på min sida på nätet och kollade runt bland folk, mest killar såklart. Det dök upp några meddelanden i brevlådan och jag svarade på det mesta. Allting förutom de snuskiga meddelandena såklart, vilket var väldigt vanligt på just den här sidan.

Men men, bland alla dessa meddelanden så var det ett som fångade mitt intresse.

”tjena, snygg sida. Du värkar som en härlig person, lust att snacka mer på msn? J”

Jag gick in och kollade på denne killes sida och blev dock besviken när jag såg att det inte fanns mkt att läsa om honom. Plus att det inte fanns någon bild. Även fast min besvikelse på hans sida var det något som fångat mitt intresse så jag skickade tillbaka min msn adress.

Efter den dagen pratade vi i streck säkert varje kväll i flera timmar. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och fann att vi hade mycket gemensamt. Vi bytte nummer och pratade ännu mer via telefon och sms.

Efter en två veckor bestämde vi oss för att träffas. Det skulle bli ett problem, eftersom han bodde långt upp i vårat avlånga land och att jag bodde runt Stockholmsvårtan, men vi löste det genom att han kom hit och fick då sova i våran gillerstuga.

Så där stod jag sen, några dagar senare vid tågstationen för att möta honom. 14.13 skulle tåget komma fram. Jag tittade på klockan, 14.09, oj snart är han här. Jag tittade upp och såg tåget komma in på stationen, hur kan man vara så nervös av att träffa någon man känner utan och innan i princip.

Efter allt pratande så kändes det nästan så, vi hade pratat om tidigare förhållanden vi haft och att han haft väldigt jobbigt när de gäller tjejer som svikit honom på mer än ett sätt. Själv hade jag också berättat om mitt senaste förhållande, vilket var mitt första riktiga förhållande, om hur det gått snett och hur jag tabbat mig genom att slänga honom i sjön i princip. Det var i alla fall över nu och jag stod och väntade på att Fredrik, som han heter, skulle kliva av tåget. Han hade bett mig hålla utkik efter en svart Nike mössa och en grå, tjock jacka. 

Nu började allt folk forsas ut ur dörrarna och jag fick sträcka på mig för att se någonting. Jag får syn på en Nike mössa och tittar på ansiktet, en man i säkert 30 år åldern med en mustasch väldigt lik Kapten Kroks. Sen ser jag den gröna västen som mannen har på sig och inser att det inte kan vara han.

Jag letar och letar bland allt folk men kan inte lyckas se honom. Det blir att tunnare med människor och jag går bort mot spåren för att kolla mer noggrant. Vart sjutton kan han vara, tänker jag för mig själv. Jag tittar bak bakom några stolpar och där ser jag en gestalt, en cirka 20 meter bort. En person som kan vara runt 180 cm lång. En vältränad kropp som syns trots den gråa, tjocka jackan och en väska som hänger på axeln. Mörkt hår som sticker fram under den svarta Nike mössan och ett par mörka förvirrade ögon som tittar sig ängligt omkring. Jag ler för mig själv och stannar och tittar på honom. Tillslut hittar hans ögon mig och han brer också ut ett stort leende på läpparna. Han börjar gå mot mig och när han kommer närmare kan jag känna igen honom efter de bilderna han skickat mig.

-          Hej, äntligen hittade jag dig, säger han när han kommit fram till mig. Var rädd att du dissat mig, fortsätter han och jag kan se retsamheten i hans blick.

-          Nej då, jag skulle väl inte göra något sånt inte, svarar jag och ler mot honom.

-          Nej, de har du rätt i. Bäst jag litar på dig, han blinkar mot mig och jag tittar ner o ler generat.

Samtalet fortsätter och han får mig att skratta en massa gånger under bussresan ut till samhället där jag bor. Under promenaden från buss hållplatsen där vi klivit av tar han min hand och ler mjukt mot mig.

-          Du har ingen aning om hur glad jag är att vara här, säger han.

Jag ler och känner hur kinderna blossar igen. Hur kan jag vara så generad inför en kille jag känner så väl? Tänker jag innan jag svarar.

-          Jag med, och ler mot honom.

Nu en månad senare när jag håller på och tvättar hans och mina smutskläder i hans lägenhet uppe i norrland, har jag svårt att förstå att det bara var en månad sen. Jag ler för mig själv där jag står och trycker igång tvättmaskinen över minnet av vår första kyss.

Det hade varit senare på kvällen då vi suttit nere i gillerstugan och tittat på film, vi satt tätt bredvid varandra och höll varandras händer. Plötsligt sätter han sig upp o vänder sig mot mig, ler stort och böjer sig fram och våra läppar möts i en mjuk kyss.

Jag väckt ur mitt dagdrömmande av att Fredrik kommer in genom ytterdörren. Han ropar ut att han är hemma och jag hör hur han börjar klä av sig. Jag går ut ur tvättstugan mot hallen för att möta honom.

-          Hej älskling, gick det bra?

Han hade varit iväg till affären för att köpa lite gott tills ikväll. Jag hade beställt chips och dipp så hade han bestämt dricka. Han ler när han ser mig i dörrhålet ut till hallen och kliver ett steg mot mig medan han tar av sig halsduken

-          Hej, ja de gick bra, svarar han och ger mig en snabb puss på munnen. Det fick bli Cola till dricka, blir det bra? Fortsätter han och går in mot köket.

Jag går efter honom för att hjälpa till med att plocka upp varorna.

-          Det blir jätte bra, hittade du min favorit dipp? Jag tar påsen med chipsen i och plockar upp gräddfilen, dippen och såklart chipsen. Sträcker mig efter en liten skål högt upp i ett av skåpen men lyckas inte få ner den.

Kan du hjälpa mig älskling? Frågar jag och ler snett mot honom, som jag alltid gör när jag vill ha något.

-          Självklart, svarar han och ler mot mig, han går fram och ställer sig bakom mig och pussar mig lätt i nacken samtidigt som han tar ner en skål.

Eftersom han är så lång med sina 183 cm behöver han inte sträcka på sig särskilt mycket. Han ställer skålen på bänken framför mig men utan att gå därifrån.

Han fortsätter ömt att pussa min hals och nacke och lägger sina armar om mig. Jag ler och böjer på huvudet så han får en större ”arbetsyta”. Strax efter det trycker han sitt mellangärde mot min rumpa och jag kan känna något hårt som byggts upp hans byxor. Jag vänder mig om med ansiktet mot honom och lägger mina armar om hans hals, ler och kysser honom. Vi kysser varandra länge tills han lyfter upp mig i hans armar och börjar sakta gå in mot sovrummet.

-          Men mitt favorit program börjar snart, viskar jag omtumlad av hans kyssar som fortfarande får mig att tappa fotfästet.

-          Vi spelar in det istället, viskar han tillbaka och tar svängen förbi vardagsrummet.

Han tar upp fjärrkontrollen, utan att lyckas tappa mig, och sätter igång tv:n för att trycka på ”spela in”. Medans han gör det börjar jag ömt pussa på hals och nafsar lätt i öronsnibben som jag vet att han är svag för. Jag hör hur han andas tungt och försöker skynda sig och jag fortsätter bara retas med att nafsa mer i örat.

-          Så! Klart! Säger han och stänger av tv:n och går med snabba steg in mot sovrummet.

Jag skrattar åt hans otålighet och kan inte rå för att tänka att han äntligen var klar. Väl inne i sovrummet slänger han varsamt ner mig i sängen. Snabbt som attan slänger vi av oss våra kläder och han lägger sig helt naken över mig och ser in i mina ögon.

-          Jag älskar dig, vet du de. Viskar han och ler mot mig.

-          Jaa, jag älskar dig också, svarar jag och vi möts i en het kyss och jag känner hur han äntligen tränger in i mig.







Vad tycks? Funderar på om jag ska skriva vidare på den här men har slut på idéer, tips?