Kom precis hem ifrån en super duper trevlig tjejmiddag. Jaa, jag vet att det är sent och att jag egentligen borde sova nu(speciellt då väckarklockan är inställd på 06.00 imorn bitti) men är bara tvungen att skriva av mig lite.

Fick en sådan insikt på bussen på väg hem bara. Kände mig så...bra, eller alltså mådde så bra att jag nästan små log för mig själv. Det var liksom något i den stunden precis som gjorde att jag bara kände mig så jäkla nöjd med ögonblicket. Kände mig så levande på något sätt.

Detta låter jätte flummigt märker jag och kommer bli svårt att greppa imorn när mörkret rymmer undan för solen. Då ännu en dag blir till och rutinerna sätter igång igen.

Jag försöker bara beskriva känslan jag hade för jag tror att det är så det känns när man lever för dagen. När man liksom lever precis i den minut man befinner sig i. Jag har varit väldigt dålig på det på sista tiden, jag försöker ibland faktiskt. Titta upp då och då och känna lite. Men det har blivit svårt på sista tiden då det är så mycket som händer just nu. Studenten snart, måste söka jobb, många sista uppgifter som ska in, körkort, pengar, jobb, student, jobb, pengar, allt bara snurrar i skallen.

Därför var det så skönt ikväll på bussen då allt det där bara försvann. Jag kunde bara tänka på att jag satt på bussen och inte behövde göra något utöver det. Bara sitta ner liksom, utan att tänka.

Jag tror att i dagens samhälle är vi alla dåliga på det. Dåliga på att stanna upp och bara andas lite, sluta tänka för en stund och kunna slappna av.
Många är vi som lever för imorgon. Planerar nästa dag innan man ska sova och får panik när de inte har de närmaste månaderna planerade för sig.
Många är det också som lever igår och ältar allt som de gjort i livet. Tänker alldeles för mycket på vad man kunnat gjort bättre eller vad man kunnat gjort istället.
Alla dessa människor har en sak gemensamt. De missar livet. För om man ältar det förgångna eller tänker på framtiden hela tiden missar man det som händer idag. Missar de chanser som livet faktiskt ger dig under dagen och man glömmer bort vad som egentligen är viktigt.

Jag tänker bättra mig. Jag vill inte ligga flera månader i förväg och tänka på allt jag ska göra i vinter eller tänka på allt jag redan gjort och vad jag kunnat göra bättre. Framtiden kan man aldrig veta vad som händer. Helt plötsligt kan livet vända om man hamnade någon helt annanstans än vad man trodde från början.
Det förgångna har redan hänt. Gjort är gjort och du kan aldrig ta tillbaka något eller ändra om det. Det gäller bara att glömma det och gå vidare. Finns verkligen ingen mening med att älta något som du ändå inte kan göra ogjort.

Jag vill leva idag. Ta vara på luften vi andas, värdera de minutrarna som går och sluta tänka allt för mycket på framtid och dåtid. Det är idag jag finns och idag som jag är. Är den jag är och ingen ska någonsin försöka ta det ifrån mig.

Ni kommer inte tro mig(ni som känner mig kanske inte blir så förvånade) men gissa vad jag insåg strax innan min lektion började. Jo, min lektion började egentligen inte förens 10.20....Vilket betyder att jag satt i skolan ända från 07.45 till 10.20 och inte gjorde ett smack!
Jag hade ju tänkt att plugga lite men det visade sig att jag glömt min bok hemma. Bra Bella, smidigt!

En bra sak är att jag läste ut min bok. Och jag måste nog säga att den är den. Bästa. Bok. Jag. Läst. EVER! Så jäkla underbar bok som beskriver det starka bandet mellan två vänner och deras liv tillsammans. Ända sedan barnsben ända upp till gammelårlden. Där regnbågen slutar av Cecelia Ahearn. Säger en sak, läs den!
(Låter som jag sagt det där tidigare....)

På tal om att vänta. Sista lektionen visar sig vara arbeta på fri plats och jag är nu tillbaka i datasalen. Så vad ska man göra nu tro?


p.s. Detta tangentbord är inte mycket bättre. Sega knappar så låter som om jag hammrar på de eller nått. Folk kollar konstigt på mig nu också, tror väl jag ska ta sönder det eller nått.

Det är måndag morgon, klockan har precis slagit 08.45 och Bella har anlänt till skolan. Eller ja, jag har varit här sen halv åtta i och för sig. Det jobbiga är att min första lektion börjar inte förns 09.10. Känns lite segt måste jag erkänna. Men dä ä sånt man få leva mä nä man bo på landä!

Dagens schema är inte fullt så smockat. Lite journalistik på morgonen, därefter en svenska lektion på 40 minuter. Lunch, naturkunskap(där ska jag redovisa en snabbis om Fukushima1 som det inte går så fruktansvärt bra för. Det går dock framåt enligt det sista jag hörde.) och till sist samhällskunskap. Sen väntar en 1½ timmes väntan på bussen....Härligt med landet hörni, härligt härligt...


p.s. Det är någon som har bytt plats på L och Q på det här tangentbordet. Skit störande! Blir jätte förvirrad när jag tittar ner på det och tror att jag skriver Q istället för L.
Likadant var det när jag insåg att personen i fråga även bytt plats på siffrorna. Alltså de som finns till höger och de som är ovanför bokstäverna. Fick testa mig fram när jag skulle skriva paranteser....sånt man får stå ut med i en öppen datasal..

Jag har införskaffat mig ett nytt intresse. Jag har börjat bakat en massa. Kanske inte världens bästa intresse om man tänker midjemått och beach-fräsch. Men skojigt är det och såååå mumsigt. Just nu är det dessa som jag skapat:



Det värsta är att de här har jag fått som order att baka till mamma och hennes fik. Så jag får bara stå och sukta bredvid de.


Plågsamt värre...

.. men jag måste bara få spy ur mig en massa. Känsliga för svordomar bör sluta läsa.

Jag är så jävla förbannd på våran fucking skola. Att planera och förmedla till elever är helt främande för vissa lärare. Att kunna lägga upp en kurs som är en stor del av tredje året kan de inte, det liksom funkar inte och jag vet inte vem jag ska skylla på? Man kan höra från andra elevr från andra skolor om hur de blev informerade om projektarbetet, som det nu handlar om, redan i tvåan. Så de i lugn och ro kunde tänka ut något bra som de ville satsa på. För oss kommer den första informationen två månader in på första terminen i trean. Och då får vi reda på att den första idéskissen ska vara klar redan dagen efter!?

Hur i helvete hade de tänkt där?? Att man bara PLOOFF ska komma på något bra och hållbart som man ska jobba med resten av årskursen?? Att man på en kväll, EN KVÄLL, ska veta vad det är man vill jobba med?? Detta är totalt omöjligt och strulen slutar inte där.

Vi spolar fram några månader då det var dags för en genomgång av hur man skriver en projektrapport. Eftersom lärarna inte har med några papper om saken så antecknar jag flitigt. Vilket sen visar sig att de inte alls stämmer med pappret, som vi inte fått förens flera veckor senare. Då har de stått och sagt en sak medans det står en helt annan sak på pappret. Hur sjutton ska man då kunna veta vad som är rätt och vad som är fel???


Nej är så förbannat trött på att allting aldrig ska kunna funka som det ska. Att det alltid ska komma information i sista minuten och allting ska vara så jävla oorganiserat att en apa kunnat göra det bättre.
Ska bli så jävla skönt att slippa allt sen! Vill aldrig tillbaka!!

Vilket underbart väder det är ute! FaNtAsTiC Får sån lust att bara ta på mig en klänning och springa ut i bara flip-flops och sjunga "du ska inte tro det bli sOOoommar, ifall inte nån' sätter faaart!"

Hehe okej, kanske lite överdrivet men det är då sjutton vad sånt här väder gör med humöret. Nu måste vi alla hålla tummarna för att det ska fortsätta på detta viset, plusgrader, sol och värme är precis vad vi vill ha!

Elller hur!

Jaa och jag känner mig bättre sen i morse faktiskt, och MYCKET bättre sen igår. Ögonen är väl fortfarande lite uppsvällda men jag känner mig piggare, och jag behöver inte ha en tuss i näsan hela tiden heller.
Så ni behöver inte tycka synd om mig längre, nej då inte alls.
Och mina muffinsar blev mycket godare den här gången också, hihi!

På sidan av mitt chips-ätande och tv-tittande så läser jag Andreas Carlssons biografi Live to win. Har inte läst särskilt mycket men kan redan nu uppfatta att den är riktigt bra. En berättelse om en lite pojke som levde med torftig ekonomi och utan pappa som tog sig upp på toppen med en stark vilja och en tro på sin dröm.

"If you can dream it, you can be it"

Usch, vill nästan inte publicera den här. Men ja, den brutala sanningen är att detta är min look idag, och har vart de senaste dagarna. Svullna ögon, irriterade näsvingar efter att snytande och så en papperstuss i näsan för att stoppa forsen av snor.

Som ni kanske fattar är jag genomförkyld, har varit det hela veckan och nu är den på väg bort vilket betyder att snoret kommer. Innan har jag bara haft fruktansvärt ont i halsen, nu är det bara ett konstant nysande och rinnande.


Och på allt det här så blev mina choklad mufins brända igår. De som jag tänkt trösta mig själv med. Suck..