God dag!

Har precis tagit mig in en sväng för att vila mig från solen. Solkrämen ligger tydligen på båten så kan inte utsätta min stackars hud för att för mycket sol idag! På tal om det, FAAN VILKET HÄRLIGT VÄDER! Helt sjukt underbart! Här står det på 19 grader i skuggan och säkert en 25 i solen.

Dagen till ära har jag startat igång ett projekt jag kan sysselsätta mig med under mina lediga tider. Projekt Trädgråd kallar jag det. Jag ska ta och snygga till vår trädgård som, på ren svenska(förlåt pappa!), ser förjävlig ut! I alla fall så har jag nu krattat massa löv och ska sen gräva mig ner i rabatterna och rensa bort allt ogräs.


Här har ni min arbetsplats!

Tyvärr han jag inte med någon före bild men jag bröjar nu i alla fall arta en gräsmatta under alla löv.

Nej, tillbaka till arbetet! Ciao!

Från den ena boken till den andra..



Eftersom Snabba cash etsatte sig fast i mitt huvud ska jag nu ge mig på författarens andra bok. Har hittills läst fyra kapitel och likt Snabba cash skickas man in i Stockholm undervärld direkt och allting börjar med en pistol pipa riktad in i någons käft.
Blir spännande att höra hur detta slutar!

Sitter här och försöker motstå att gå ner och ta en chokladmuffins som ligger i skaffriet och ropar på mig. Har underhållt mig med camen lite under tiden.



Som ni ser har jag faktiskt ansträngt mig idag och sminkat mig. Känns otroligt skönt faktiskt. Det må vara skönt att vara smink-lös ett tag men gud vad fräsch man känner sig när man väl sminkar sig igen.


Diggar lite Daniel Adams-Ray "En milijon på banken, men ingenting att leeeeeva föööör"


host host hehe


Vart tog Bella vägen??







Okej, jag ska ta och lägga av nu. Går och käkar muffins istället..

Jag läser en väldigt bra bok för tillfället. Den man älskar heter den och hittills kan jag verkligen inte klaga. Den handlar om en tjej som man kan säga har allt. Ett bra jobb som proffsfotograf, en underbar man och den bästaste vännen man kan tänka sig. Det första man slungas in i är hur hon går på gatan mitt i New York och inser att mannen hon möter på övergångsstället inte är vilken man som helst. Det är Leo, mannen som förtrollat hennes värld totalt under en period. Mannen som hon blev blixt förälskad i och som kan räknas som hennes allra första kärlek.
De träffas, tar en kopp kaffe tillsammans, små pratar lite och de bestämmer sig för att försöka vara vänner. Vilket är lättare sagt än gjort för henne.

Hon berättar hur deras förhållande var; hett, passionerat och hur hon skulle kunna göra allt för honom. Hur hon så fort Leo ringde och frågade om hon kunde komma över, släppte allting och åkte direkt. Hon berättar att hon inte alls var särskilt intresserad av att göra en karriär och känna massor med pengar. Hon hade ju honom, allting löste sig så länge de var tillsammans.

Men passionen trappas ner efter ett tag, det blir allt mer och mer tjafs som ledce in till stora bråk. En dag, mitt under ett sånt här bråk testar hon en ny grej. Hon provar med utpressning. "Det funkar inte längre, jag orkar inte med det här." Innerst inne hade hon hoppats att han hade sagt ifrån. Att han skulle få en klarhet i det hon sa, att hon inte ville att han skulle bete sig så här, att han skulle fatta att hon menade allvar. Hon hade hoppats på att han skulle protesterat, ha sagt ifrån, börjat gråta, bönat och bett om att det visst skulle gå.
Men det gör han inte.
Istället går han med på det, säger att det är bäst så. De skilljs åt med ett tafattigt hej då.


Flera år senare har hon gått vidare, hon lever ett lyckligt liv med sin man och älskar honom över allt annat. Men efter den här dagen då hon möter Leo igen kan hon inte glömma honom. Den passion och kärlek som de faktiskt hade en gång. Kan den återupptas? Hon älskar min man men varför kan hon inte sluta tänka på honom?


Att ens allra första kärlek är som starkast har jag inget tvivel om. Hur man kan älska den personen så hårt, så passionerat, och att man verkligen kan göra allt för den personen. Men jag tror inte att det är en äkta kärlek. Den får en själv att gå in i en rosa bubbla där man bara ser sin partner. Man ser inte sig själv utan tänker bara på sin partner. Och någonstans på vägen tappar man bort sig själv.

"The first cut is the deepest". Både när det gäller kärleken och uppbrottet efteråt. Men efteråt, när man tagit sig upp ur gyttjan, ställt sig upp igen, starkare än innan. Inte förens då kan man hitta den äkta håller-livet-ut kärleken. Den är inte på samma sätt heller. Den är mer djup, mer respektfull. Det är inte alls samma passion och inte alls samma "jag släpper allt för din skull" kärlek. En kärlek som byggs på djup vänskap och det är den kärleken som är den äkta.

Och det är den som är den allra bästa!

Idag vaknade jag med en förskräcklig, svidande, rispande smärta i halsen. Fick knappt fram ett "Go' morron" till pappa när jag gick upp. Jaha, tänkte jag, ska jag gå till skolan och smitta ner hälften av klassen och sen min kund som jag ska göra en ansiktsbehandling på i eftermiddag. Nej, jag stannar hemma. Så ett samtal och ett sms senare satt jag uppkrupen i soffan med täcket tätt slingrandes om mig, med en hals som rispar till som två sandpapper emot varandra.

Jag provade med en kopp te, två koppar te. Det hjälpte för stunden men strax efter att koppen var tom kom smärtan tillbaka. Jag visste att jag hade en rulle halstabletter någonstans men kunde påminna mig om att jag packat ner de i någon låda och att pappa redan åkt ut med den kartongen till huset.

Hela dagen sitter jag där, i soffan under ett varmt täcke med många ängsliga tankar till mig själv. Men då när pappa kommer hem efter ett par rundor till huset får jag en förfrågan om jag ska följa med ut igen. Ja, självklart! Nu får jag mina tabletter!

Och det är inga vanliga tabletter. Det är Zyx halstabletter, smärtlindrande för halsen. Efter en tablett, med en syrlig citronsmak, så kan jag nu sitta i skrivande stund och dricka Pepsi utan att känna att kolsyran bränner sönder halsen. Utan att känna något i halsen alls!



Helt. Jävla. Underbart!






Sen får vi ju se hur jag känner mig i morgon. Men det är en annan femma!