Visst jag erkänner. Jag kan nog vara rätt flörtig av mig, jag är en sån person bara. Gränsen mellan allvarligt flörteri och sånt som bara är på skoj är väldigt skör för mig. Men det är helt enkelt sånt jag är. Inte så att jag går runt och flörtar med varenda person av motsatta kön diretk. Utan jag tar det mer som ett skämt mellan dom jag känner. Vissa kan tycka det är slampigt, vissa kan tycka att man är lätt på foten, vissa kan till och med tycka att man är helt jävla dum i huvudet för att man pratar med andra killar lite så där halv flörtigt.

Fast för mig är det inte ens flörteri. Det är mer mitt sätt att dryga med personer. Driva lite med dom liksom. Jag ser det inte som något allvarligt. Jag älskar min Bagge och jag kommer inte lämna honom och det vet han. Därför behöver han inte bli orolig när jag pratar med någon annan kille, han behöver inte ängsla sig över att jag ska hoppa över till någon annan helt plötsligt. Sen att han blir det är en helt annan sak. Just därför försöker jag intala honom att det är han jag vill ha och ingen annan. Han är min, och jag är hans. Så det så.

Men som sagt, jag må vara en flörtig person. Men jag skulle aldrig, ALDRIG någonsin gå längre än just det. En puss, ett hångel eller ett ligg, nej aldrig. Otrogenhet är inte min grej och kommer aldrig vara. Det är sånt som lata och fega personer tar till när dom inte orkar/vågar ta tag i sitt eget förhållande. Jag må vara flörtig men aldrig att jag skulle sjunka så lågt som att vara otrogen. Aldrig.