Det är nog inte bara jag som dragits in i VM febern. Trots Sveriges frånvaro är det många som följer mästerskapet. För min del blir det en hel del fotboll, med en pojkvän, en pappa och en plastpappa som är intresserade(läs: besatta) av denna underliga sport, så det blir svårt för mig att komma ifrån.

Visst är det surt att Sverige inte är med. Visst, är det roligare att titta när hemlandet spelar. Men om jag ska vara helt ärlig så kan man nu se VM från ett annat perspektiv. Precis som hur det var med Eurovision Song Contest kan man nu bedömma vem det egentligen som är bäst. Vem som verkligen förtjänar att vara Världsmästare i fotboll.
I och för sig är det ju inte vi tittare som röstar fram en vinnare i det här fallet men ändå. Man kan följa, bedömma och hylla den som verkligen är bäst.

För alla vet, även om de inte vill erkänna det, att om Sverige är med så hyllar man dem in i det sista, trots att de spelar som krattor. Jag säger att det inte är något fel med det men att man har nog svårare att erkänna att ett annat lag faktiskt var bättre än oss i den matchen.

Och om jag ska vara helt brutalt ärlig så är inte det svenska landslaget tillräckligt bra. För det gick ju som det gick i kvalet. Visst, 5 vinster av 10 möjliga men som jag kommer ihåg det så spelade vi uselt. Speciellt när det väl gällde, när vi väl behövde vinna.

Så nej, vi förtjänar inte en plats i VM, inte i år i alla fall. Men bara för att vi inte gör det nu betyder inte det att vi kan ta oss dit. Om vi förbättrar oss, spelar som ett lag och ger verkligen allt så kan vi spöa skiten ur Danmark en gång för alla. Så vi kan ta oss till VM, kicka skiten ur allt och alla och sen äntligen få hålla VM bucklan och vara de mästare som vi känner oss som.