Okej, jag vet att det kanske inte är en jätte trevlig grej att tänka på att ens föräldrars sexliv. Det är något man förtränger och liksom gömmer långt bak i huvudet och man låsas att man kommit med storken. Men så är ju egentligen inte fallet, det vet ju alla. För om det inte varit så att päronen haft sig en trevlig stund så hade varken jag eller du suttit här.
 
I alla fall, det var inte det jag ville komma fram till. Saken är den att jag kom på en sak under religions lektionen idag.

Ni vet ju hur hela proceduren går till. Ett gäng med spermier som simmar ikapp fram till det stora ägget för att livnära det och få det att växa. Nu var det så att jag insåg att just jag, precis jag som alltid varit den som kom sist. Den som varit långsammast och varit sämst på allt som innebär att springa. JAG kom först! Jag vann faktiskt. Jag av alla personer!

Ni kan inte förstå hur glad jag blev när jag insåg det här. Låter kanske konstigt men jaa, det blev jag. Efter alla förudmjukelser på idrottsdagar med 60 meter sprint då jag alltid kommit sist. Alla idrottslektioner med stafett då det alltid varit jag som sumpat mitt lags chans att vinna. Alla brännbollsmatcher där jag alltid blivit bränd.
Efter alla dessa fördummelser och pinsamheter har jag nu insett att jag har allt vunnit ett race. Rättare sagt det livets allra viktigaste race.

Nämligen racet till livet.