Jaa, vad ska jag säga? Det var helt sjukt bra! Ni fattar inte vilket hålligång det var. Låtarna var skit bra och Brolle bara lyser som bara han kan göra. Låtar som That´ll be the day, Everyday, Oh Boy, Peggy Sue och Johnny B Goode sjöngs och man kunde inte låta bli att svinga med fötterna, trampa takt och vifta på höfterna (det sistnämnda så gott det gick när man satt ner.) Man fick följa Buddy genom hans tre toppår (1956-1959), från hans start i karriären till dödskrachen den 3 februari 1959. Slut nummret när hela esamblen körde Johnny B Goode stod ALLA upp och klappa i takt och dansade med. Det skreks och det tjoades och visslades. Viken upplevelse!
Jag rekomenderar er verkligen att se den! Om inte för Brolles fina smile så för den underbara musiken. Det är ett sånt skötn gung att den är omöjlig att motstå.
Jag säger bara en sak: SE DEN!